IDOLHELVETET FORTSÄTTER...

Jag gick aldrig till den andra idoluttagning. No way.
Jag hade mina föraningar om att det skulle bli en lång och näst intill omöjlig väntan och jag hade såklart rätt. I dagens GP läste jag att de första i kön hade väntat i 19 timmar och att de sammanlagt hade kommit 1500 sökande! De som mot all förmodan kom in möttes endast av "precast juryn" och de som gick vidare DÄR, skulle få träffa den riktiga juryn och tävla om den plats till Stockholm.
SJUKT!
Vad är det här för mediahysteri? Det är ju helt omänskligt att både begära och vilja något sådant för 2 minuter i rampljuset och ev. en karriärflopp. Det finns så många andra sätt att bli känd på.
Bli gatumusiker, bli medlem i en stuidieförening, lägg upp låtar på myspace, vad som helst!
Men bli inte ännu en till försökskanin till operation "hitta ny ung Carola".

Jag erkände för mig själv, innan kändisgrejen stigit mit åt huvudet, att jag ändå aldrig skulle kunna bli en idol. Jag skulle bli värre än Cornelia Dahlgren (som för övrigt skulle ha vunnit hela shitkonceptet). Bra förebild? Nej. Säljande sångröst? Konventionellt utseende? Nej. Snygg kropp? Nej. Kommersiell personlighet? Nej.
Jag kunde helt enkelt inte uppfylla kriterierna för en media-idol.
Jag hoppas att fler inser det snart.
Inte för att jag inte vill ha bra tv-underhållning.
Jag vill bara inte se deras besvikna ansikten när idol-juryn krossar deras drömmar och förhoppningar.

P.S. Jag hoppas att ni har sett reportaget om "ägg-attacken" (på TV4's hemsida) mot några idolsökare som ägde rum i Malmö, natten till auditionen. Malmö-bor tenderar att upprepa orden "seriöst" och "helt ärligt" då de är upprörda.
Intressant och underhållande i en minut eller två.