the beginning of hell

Hello fuckers!
Jag har överträffat mig själv!
Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat identifiera mig själv som bloggare - Ett själviskt, egocentriskt pretto som är desperat på uppmärksamhet. Bara ordet blogg gör mig äcklad.
Blogg? Vad är det för svinigt ord? Och vad har den för svinig innebörd?
Att spela intellektuell och extremt insatt på alla plan och bli ömsesidigt hatad och älskad?!
Jag kommer inte att kunna undgå dem riskerna. Jag tar den här bloggaspekten som en yttrandefrihet i en annars så oerhört påverkande och dömande miljö.
Jag ska säga preciiiis vad jag tycker och tänker om allting, det är det sällan man blir tillåten att göra i dagens samhälle utan att katigoriseras och dömas som extreme xxx bitch.
Det är min definition på en blogg.
Här med välkomnar jag mig själv in i bloggens kritiska värld:
"Trumvirvel: Ta da da...Välkommen! Låt inte detta stiga dig åt huvudet, bli inte nästa Ebba von Sydow."
"Vad sa du om min mamma? Självklart inte, såpass självrespekt har jag kvar."

P.S. En sak är mycket viktig at lägga på minnet: Ta mig inte på för stort allvar.